"Allt i Eva Högbergs konst är organiskt, på samma gång helt artificiellt. I hennes verk förvandlas familjära ting som fisknät, snöre och metallvajer till vad som skulle kunna betecknas som ett mellanting mellan natur och samhälle, ett slags kulturellt kretslopp, om man så vill. Människan har under hela sin historia fruktat det okända, ursprungliga och i Högbergs konst syns denna skräckblandade fascination över naturens ömsom bländande skönhet ömsom perversa former. "

Ständig dualitet

På Galleri Två visas i två olika rum utväxter ur Högbergs konstnärskap- gemensamt är den ständiga dualiteten mellan människans strävan att bygga sig fri från naturen och naturens eviga dragningskraft på oss. I triptyken Catrine ser vi en konstruerad kvinnlig lekamen - benen, underlivet, höfter och vad som ser ut som ansiktet är hopknåpade av tidningspapper, metall och nät. Här är det inte bara känslor av övertydlig overklighet som väcks, skulpturerna väcker en vardaglig likgiltighet inför objekten på samma sätt som blomvaser, telefonsladdar och musikstereor kan göra.Vi ser dem som något annat än vad de faktiskt är.

Betydelsen i utställningens titel Push Up tätnar däremot i de tre målningarna utan titel där jag ställs mot tre bilder av en vit pudel i Push-Up-behå och pumps. Hunden Greta är kongenial för Högbergs konst och har en både mytisk och funktionell plats i utställningen. Att inte kombinera denna genomironiska bild med den årliga H&M-kampanjen för kvinnliga underkläder är omöjligt. Samma dag har jag fått veta att H&M väljer att inte lansera den retuscherade julpinglan, i stället har naturen här i Högbergs målningar tagit människans plats.

Kvinnlighet

Mer av denna stående känsla av kvinnlighet och retuschering finns emfaserat i det inre verket som saknar titel, men knappast undertitel. I 24 reklamliknande skyltar slåss lika många mänskliga kroppsdelar om betraktarens eller kanske en tänkt konsuments blick. Här skyltas kategorier Blygdläpparna, Brösten, Ögonen och Låren, oblygt ställt mot hjärnan och Njurarna. I gallerirummet ser jag konsumentupplysande röda prickar vid skyltarna Magen, Händerna och Huden-är det bilderna i utställningen som är till salu eller kroppsdelarna som beskrivs i bilderna ?

Juletid är tiden då försäljningsrekordslås i överväldigande mönster från år till år, vi är mindre än någonsin förskonade från önskningar om MP3-spelare, wok-pannor eller dvd-filmer. Men kommer vi snart även att se nya läppar, ögonlock eller smalare mage på önskelistorna ? När jag vänder mig mot Eva Högbergs konstverk är svaret på denna fråga varken ödesmättade eller absurd.
When I turn to look at Eva Högberg’s art, the answer feels neither faithful nor absurd.

Robert Stasinski, Recensent Uppsala Nya Tidning 27 november 2004